Ja, jag är verkligen det!
För ett tag sedan hörde elin av sig igen efter att vi inte hört av varandra på något sätt sedan hon betedde sig som en idiot.
Vi har pratat ganska mycket sedan dess och ofta, och om det mesta! En del har varit riktigt långa och trevliga och det har faktiskt varit mysigt att prata med henne!
I början så berättade hon hur hon förandrats, men oxå att det inte var bra mellan henne och grisen!
Hon sa redan i första eller andra samtalet vi hade att ”Jag tror inte jag är kär i honom”! Hon sa inte vad det berodde på, men att hon kännt så ett tag!
Hon sa oxå ”Jag vill vara helt säker innan jag gör slut med honom så det inte blir fel igen”! Det lät ju vettigt tyckte jag!
Men nu så förstår jag hur det ligger till!
Jag ville inte veta så mycket om det så jag frågade inte, men ju mer vi pratade desto mer började hon be om min hjälp, trots att hon från början sa att hon inte ville ha den!
Hon ville sköta allt själv sa hon, och det var väl ett sätt för att visa för mig att hon förändrats!
Jag tyckte det va bra, men snart började hon be om min hjälp ändå!
Hon sa en massa som fick mig att känna att hon kanske var på väg till den gamla elin som hon uttryckte det, och jag började ge efter lite.
Men så började det som vanligt igen! Hon säger mycket men gör väldigt lite, och jag blir bara besviken!
Hon börjar göra en del, men bara börjar, sedan glömmer hon bort det, precis som att nu har hon iaf visat att hon vill! Det räcker inte långt!
Men det mesta gör hon inte alls något av som hon sagt att hon skall, så det hela är sig ganska likt!
Enda skillnaden är att hon vill förändras nu, åtminstone så säger hon det, och hon lyssnar och förstår, men det händer ändå inget! Så jag tvivlar på att hon verkligen vill ändras?
Jag tror att hon vill det om det sker av sig självt utan att hon behöver göra något åt det själv!
Men jag tror oxå att hon vill att jag skall göra det mesta som vanligt och det har jag redan märkt att så är det!
Hon är precis lika velig som innan och vågar inte göra ett skit som hon borde, utan allt skall ske först då det gått så långt att det inte handlar om signaler och magkänsla, utan att det finns klara bevis! Det skall ske en massa innan!
På så sätt slipper hon ta sitt ansvar för då är det någon annans fel!
Då anser jag inte att hon förändrats!
För ett tag sedan så frågade jag ändå vad det var för problem i förhållandet och jag fick väldigt dåliga svar!
Jag började förstå det hela!
När jag nu ser saker som ständigt händer så förstår jag precis vad det handlar om!
Jag har under denna tid vi pratat varit ganska hård mot henne, vilket inte är så konstigt, men jag har ändå låtit henne få sin chans!
Jag har sagt åt henne flera gånger att jag tycker inte förändringen är så stor, och inte hennes vilja heller.
Sedan så är hon lika naiv som innan, och nu så har hon i princip ställt till det för sig så nu funkar inget ändå! Som man bäddar får man ligga!
Jag läser och förstår henne som en öppen bok nu, och jag har räknat ut precis vad som hon vill skall ske.
Det tråkiga är bara att hon gör allt så förbannat fel hela tiden, och hon vet att jag kommer försöka göra allt rätt åt henne. Men denna gången gör jag inte det!
Jag har funderat på detta hela tiden, och min inställning har förändrats under tiden, och det är helt beroende på vad hon gör och säger, och inte gör och inte säger!
Nu har jag iaf kommit dit då jag inte längre finner mig i hennes ord utan handling, och konsekvenserna blir därefter!
Hon vet mycket väl att det är hon och endast hon som kan göra de val hon måste, och sedan stå för dem och ta sitt ansvar! Att det inte är jag som skall göra det!
Hon vet nog nu oxå att beroende på sina val vad konsekvenserna blir av det oxå, och att jag nu inte alls är lika förlåtande längre!
Hon vet nog att denna gången får hon stå sitt kast om hon behandlar mig fel och gör fel val!
Så jag hoppas för hennes egen del att hon verkligen tar sig i kragen och tänker sig väldigt noga för, och sedan förstår att det är hon som skall göra allt, inte att jag gör det åt henne!
Jag vet hur mycket hon saknar mig, och jag vet hur gärna hon vill träffa mig.
Hon sa från början att denna gången så vill hon ge tbx lika mycket som jag gett henne, och jag tror hon innerst inne förstår att det är det enda sättet för henne att få en chans att komma in i mitt liv igen, och oxå att om hon sumpar det så är hon absolut ute och får ingen mer chans!
Detta vet hon och känner på sig, så det är väl kanske rädslan att inte göra allt rätt och tillräckligt som gör att hon ständigt försöker få mig att göra resten där hon slutade?
Men då är vi där i gamla spår igen och det kommer inte ske, och det har jag talat om!
Nu har det dock hänt så mycket dumt de senaste dagarna så jag har talat om för henne var jag står nu. Hon gillar det inte, men jag märker oxå att hon bryr sig inte så mycket om det som hon försöker tala om för mig att hon gör!
Ord utan handling är detsamma som en lögn!
Jag vet precis hur det kommer se ut de närmaste veckorna, i detalj!
hehe
