Ärlig!

Det jag skriver nu kommer inte innehålla precis allt utan bara det väsentliga!

När jag första gången pratade med Sindy så sa jag att jag är det ärligaste hon någonsinn kommer stöta på!
Nej svarade hon, det är jag!
Vi får se svarade jag!

Nu i efterhand så är det faktiskt både sjukt och ledsamt hur en del är!
Det har nu i efterhand visat sig att hon var allt annat än just det!

Det hela började med att jag kände att det inte skulle funka, och sa åt henne att tänka igenom allt!
Skälet var att jag ansåg att hon inte var klar med sitt gamla förhållande, men det hävdade hon väldigt bestämt att det var hon!
Jag såg dock något helt annat!

Efter det så blev det bara värre och värre!
När hon sa att vi inte skulle ha ett förhållande så var skälet detta!
Hon ville inte förstöra det och det visste hon att hon skulle göra eftersom hon mådde så dåligt!
Hon hade talat om för mig hur otroligt mycket hon tyckte om mig, hur viktig jag var för henne, hur mycket jag betydde för henne och att jag var det bästa som hänt i hennes jävla liv!
Och detta ville hon inte förstöra!

Efter ett tag så insåg jag att det ändå fanns känslor hos mig som skulle kunna väckas till liv om de fick chansen, och jag försökte se möjligheter, men det gick inte!

Vi övergick till att vara vänner!
Men när vi träffades så ville hon vara något helt annat än vän! Jag sa nej!

Jag kände hur ensidigt detta var och började tappa lusten totalt!
Hon skulle göra ett par saker jag bett henne om, men inte ens att torka av min skärbräda gjorde hon! (låter lite underligt, men det är en annan story)
Inget annat heller som hon skulle göra!
Inget fick jag i utbyte för allt jag gjorde!
Hon förklarade hur snäll och god jag var, men gav inget tbx ändå!

Det hela blev ohållbart!
Och en helg skulle hon till sin mamma! Jag hade sagt att jag ville avveckla vår vänskap, inte avbryta den utan det jag syftade på var att jag skulle sluta erbjuda allt och hon istället skulle ta för sig och fråga!
Påväg dit frågade hon om det var ok om vi inte pratade med varandra för hon ville isolera sig!
Ok sa jag.
Sms var dock ok!
Redan då fattade jag vad som skulle hända!
Hennes ex bor inte långt därifrån och hon skulle umgås med honom och därför ville hon inte prata i telefon!
Jag märkte det dessutom när jag skickade sms och det inte kom någon leveransrapport! Hos hennes mamma är det bra mottagning, men inte hos honom!
Dessa misstankar förstärktes av överdrivet gulliga sms!
När hon sedan kom hem så låtsades hon om som det inte hänt!
Hon skulle dessutom komma hem till mig när hon kom hem, det skedde inte!
Jag förklarade för henne vad jag visste.
Hon förnekade en del av det jag sa, men sa att hon varit där!
Men nu kommer det sjuka, hon ansåg sig inte vara oärlig!
Hon sa att vi har ju ingen sådan relation så att hon behövde betätta det!
Hallå!? Det är väl lik förbannat en lögn om man säger att vi inte skall prata och att det inte bara gäller vi två utan hon skulle inte prata med någon!
Sjukt!

Nu kommer vi till det värsta!
Jag åkte till henne för att lämna en sak som hon glömt här och för att prata med henne om detta!
Hon betedde sig precis som någon som vet att de gjort fel, hon gjorde sig till ett offer och tyckte synd om sig! Hon blev fientlig och försökte lägga skulden på mig!
Hon sa dessutom att jag skulle glömma henne, och det på ett sätt där det är synd om henne!
När jag åkte därifrån så kände jag ändå att jag skulle ge vår vänskap en chans till, men då på ett betydligt mer vanligt sätt!
Jag messade henne och frågade om hon ville umgås till helgen och berättade vad jag tänkt vi skulle göra osv!
Det lät skitbra sa hon, men frågade om hon fick tänka lite!

Dagen efter ringer hon efter mycket om och men och säger att hon kan inte!
Hennes ex skulle sova hos henne, och det hade hon glömt! Suck, snacka om att ha låga tankar om min inteligens!
Självklart bestämdes det nu!
Dessutom så kunde han sova hos andra, men ”han valde att sova här”!
Så lite betyder vår vänskap för henne!

Och nu i efterhand så blir jag fruktansvärt förbannad på henne när jag lägger ihop allt!
Hon hade berättat hur dåligt deras förhållande varit och alla hemska saker han sagt och gjort!
Men, nu blir hon, om det inte redan skett, ihop med honom igen!!!!
Hon som inte skulle ha ett enda förhållande innan hon var normal igen, och det handlade om år!!!
Och allt bra hon sagt om mig och hur gärna hon ville ha ett med mig så väljer hon att gå tbx till honom! Till ett skitförhållande!
Hon väljer det framför det förhållande hon påstod att hon ville ha av hela sitt hjärta med mig! Snälla lilla människa!
Att skylla på att man inte fungerar för att man mår dåligt psykist och ändå vara så beräknande och manipulativ rimmar illa!
Denna människa vet väldigt väl allt hon gör och det är noga uträknat!
Om man tänker på allt hon sagt då, och det jag berättat är bara toppen på ett isberg, är hon ärlig då?
NEEEJ!!!

Hon har dessutom inte stake nog att vare sig förklara något för mig eller ens prata om det!
Det hela slutade med att jag sa att jag är hennes vän på telefon om hon vill.
Tack svarade hon och sa att hon skulle ringa dagen efter!
Det gjorde hon inte, och när jag senare skickade ett sms och förklarade en del så inte ens då sa hon något!
Inte ens ett försök att få mig tbx som vän, och inte ens ha kvar mig bara i telefon! Puuuh

Detta är nog något i särklas det oärligaste jag stött på!

Gissa om det dröjer innan jag litar på någon igen!