Delmål ett avklarat!

Fyra kvar!

Kom nu ihåg att hålla tummarna för mig på onsdag!

”Jag kan aldrig glömma saker som hänt som gör mig till en annan person, men jag vill vara mig själv.
Jag samlar mitt mod och kämpar emot, men förvandlas ändå till en helt annan person!”

”Mörkt och kallt som en vinternatt så lyfter jag med brutna vingar och svävar sen bort ifrån ingenstans!”

Vad e det för fel på mig? Hahaha
När det gäller en sak så vet jag inte om jag anser mig vara så smart!? Men jag har alltid varit sådan, och lär förbli sådan!
Är jag påväg att göra samma misstag igen? Bör jag låta bli? Kan jag låta bli? Skall jag chansa?

Jag är så rädd att det blir på samma sätt igen, men jag kan inte hjälpa det, jag är en känslomänniska!
Inget har hänt än, och jag har inte bestämt om det skall hända något än heller! Men känner jag mig själv så….

Den 30:e december klockan 15.15 så får ni hålla tummarna för mig en stund!!!

Nu har det hänt!!!!!

De som känner mig vet att jag är ALLTID ärlig i ALLA lägen!
När det ändå finns människor som borde veta bättre ändå misstror mig blir det minst sagt jobbigt!
Får jag höra, jag tror inte längre på dig, eller, jag litar inte på dig, då känns det! Det sårar mig kanske mer än något annat eftersom ärlighet är något av det viktigaste för mig!
Handlar det dessutom om att jag har försökt göra något väldigt snällt och får höra sådant, då drabbar det mig så hårt att jag mår dåligt av det länge!
Jag förstår att det inte handlar om mig, utan den personens disfunktion, men det drabbar mig ändå! Och om denne människas förståelse inte infinner sig och ber om ursäkt, utan ist gör saker värre, då drabbas jag först av en känsla där jag inte vet varken ut eller in. När det sen lugnar sig då blir jag dåligt fungerande ett tag och sedan övergår det till det som borde infinna sig från första början, avstånd!
Jag varken kan eller vill ha sådana människor inpå mig som känner mig så dåligt och kan kläcka ur sig sådant, och även om det handlar om deras egna disfunktion där sådana tankar föds ur negativt och aggresivt tänkande så spelar det ingen roll!
Man skall oavsett sin egna status fungera så väl att man inte överför sina egna dåliga sidor på någon annan! Man måste helt enkelt fungera så väl i alla situationer att man kan rannsaka sig själv INNAN man kläcker något sådant! Man kan inte skapa detta ur en egen tro bara!
Skall man misstro någon så måste det ske något först där det verkligen visar sig att det faktiskt är osanning, man kan inte bara tro det!

Jag blir enormt sårad när någon som dessutom borde känna mig, inte tror på mig som person!
Den enda fördel med detta är att jag för varje gång något sådant händer är att jag blir tvungen att lära mig hantera det för mitt eget bästa, och det har hänt ganska mycket den senaste tiden som gett mig möjlighet att hantera allt sådant! För mitt egna välmående!

Jag är för snäll och jag ger för många chanser till de som bara visar att de missbrukar dessa chanser, men jag lär mig för varje gång att komma ett steg närmare!
Att göra det jag borde direkt kan jag inte, det är mot den jag är, men jag närmar mig!
Jag hoppas för varje gång att jag skall kunna vara så stark att jag säger ifrån deffenitivt att nu har du förbrukat din sista chans så nu får du stå ditt kast!
Jag är inte där än, även om jag vill det, men jag vet att jag inte kan säga det och stå för det till 100%, men jag är ändå där då jag inte längre försöker göra andras arbete, jag drar mig undan!
För mig är det ett stort steg! Jag märker att jag kan det nu, och gör de som borde rätta till sina misstag inget så glider de snabbt undan, och på så sätt blir det i princip samma samma sak! En del inser inte sina fel och gör inget åt dem och då blir det nu samma sak som om jag sa att nu är det nog!

Jag märker att när jag inser sådana förbättringar hos mig så mår jag bättre mentalt utan att egentligen kunna sätta fingret på att det är just det som får mig att må så! Men såpass förstår jag!
Och när jag kommer dit då jag mår bättre av sådant så stärks jag i min ståndpunkt! Så skönt!

Men som sagt, jag är för snäll och även om jag nu kan sätta gränser så kan jag inte sätta dem där de borde vara!
Jag kanske kommer dit en vacker dag!?

Ni som läser detta och skulle råka ut för något liknande, där någon misstror dig osv. och det är grundat endast på andras tankar osv. kom ihåg detta att det fungerar som en spegel av just den presonen!!!!
Det talar om hur denne person hade gjort! Alltså talar denne om att det inte är du som är oärlig utan han/hon!
Inte så många som inser det, men så ligger det till, så kom ihåg detta!

Jag skall kortfattat dra tidigare händelser och sedan det aktuella lite mer ingånde!
Jag tänker inte skriva det från mina känslor utan försöka hålla det till fakta, och låta eventuella läsare själva skapa uppfattning!

Det hela började för ett drygt år sedan. Vi skulle förlova oss. Då helt plötsligt ville hon inte längre!
Jag mådde väldigt dåligt sedan en tid tbx och hamnade snart därefter i en djup depression.
Sedan höll vi på fram och tbx och det hela blev bara värre!
Det sista halvåret försökte jag bryta allt, men ideligen försäkrade hon mig om att hon ville verkligen att vi skulle vara ihop, och lovade bättra sig!
Det hände aldrig, och efter varje helg jag försökt göra slut och hon övertalat mig att inte göra det, så gick det bara ett par dagar så var det samma visa igen, då visade hon sin usla sida återigen!
Men till helgen som kom så var det samma visa igen!

Hon hade förändrats enormt, och varför vet jag nu! Det berodde på stor del på en annans persons ständiga tjat som slutligen fick henne att helt enkelt tro att den hon var var fel och blev den hon då trodde var bra.
Inte enbart detta, för hon kunde själv valt att inte tro på det och valt att tro på sig och mig, men så skedde inte!

Slutligen vid midsommar tog det slut. Vi fortsatte att ha kontakt, och senare på sommaren så vid ett tillfälle så ville hon att vi skulle bli ihop igen!
Jag var då mycket tveksam, men jag är så svag för henne när hon visar den mjuka och milda sidan!

Nu började hon visa en sida som var avsevärt mycket värre än tidigare!
Vad hon gjorde går jag inte in på i detalj, men det handlade om en sådan falskhet, sådana lögner och svek så jag blir mörkrädd när jag nu tänker på det!
Dessutom förnedring utan dess like!

Vi bröt kontakten helt i början av hösten, och det var den första tiden ganska jobbigt!
MEN, jag började förändras på så sätt att jag hittade mig själv igen och betydligt mer insiktsfull för vad jag behövde för att gå vidare!
Detta lyckades bra och jag kom till en punkt snart där elin inte väkte det minsta av känslor längre!
Jag såg på henne på ett helt annat sätt och var förundrad!
Det var skönt för jag kände inte en enda gång att jag ville ta kontakt med henne, och det gjorde jag inte heller!

Men för några veckor sedan gick min mobil sönder och jag fick då använda min systers gamla mobil.
Den hade elin lånat innan när hennes gick sönder, och nu det otroliga!
Hon hade inte raderat smsen i den!!!
Jag kunde läsa precis allt som hänt bakom min rygg hur sjukt falsk hon varit, hur hon bedrog mig och baktalade mig, och planerade på ett vidrigt sätt att såra mig!

Jag skrev ett sms där jag skrev; Smart av dig att redera dina sms i XXXXX mobil innan du lämnade tbx den! NOT!

Jag fick ett svar att hon var verkligen otroligt ledsen om det fanns något där som sårade mig och bad om ursält!
Hon förklarade att hon saknade mig, och ville träffa mig, men inte just nu, för hon behövde lite mer tid!
Hon sa även att hon vet att jag inte nu skulle tro på det hon sa, men att hon var på god väg tbx till den gamla elin!

Det gick en dag sedan ringde hon!
Jag visste inte hur jag skulle ställa mig för jag ville då inte prata med henne och jag frågade varför hon ringde!
Hon förklarade lite nervöst i rösten att hon saknade mig, och hon visade att så var det väldigt tydligt!
I samma samtal visade hon klart och tydligt att hon ville ha mig tbx!!!
Men jag visste då att hon skulle ALDRIG erkänna det!
Jag visste oxå att hon förmodligen inte var säker på det själv i hennes sätt att hantera sig själv och sina känslor!
Så var det!

Vi fortsatte prata i telefon och det blev snart både ofta och långa samtal, och hon visade en sådan glädje över att jag återigen fanns där!

Hon förklarade att hon nu insett hur otroligt dum och orättvis hon varit och även hur illa hon behandlat mig!
Hon sa oxå att nu förstod hon allt och nu tror hon på mig och allt jag sagt under den tiden då hon behandlade mig illa!
Hon litade på mig igen!
Hon ville nu bli men vän igen och då ge mig något tbx så det inte blev som innan då det bara var jag som gav, nu skulle det ske på lika vilkor!

Under alla samtal läste jag av henne och fick mer och mer en klar bild!
Redan under det första samtalet så sa hon att hennes förhållande inte var bra, att hon inte var kär, och ville göra slut, men hon ville vara säker innan så det inte blev fel igen som hon uttryckte det!

Under en veckas tid var hon verkligen bra! Hon visade sin otroligt trevliga sida hon visat då jag började lära känna henne! Och även att hon nu började förstå saker som innan, och hantera dem som då!
Jag insåg att hon kommit till en punkt där hon inte trivdes, men var hämmad, och ville ta sig ur det!
Denna gången fanns inte jag där och kunde göra det åt henne, så hon var helt enkelt tvungen att tänka själv, och det lyckades hon med!
MEN, nu när hon hade mig igen så slutade hon!!!!!

Det började otroligt bra, men redan efter en vecka började hon så smått att falla tbx i sitt dåliga sätt!
Dum som jag är så började jag anstränga mig! Jag ville ha elin som vän, men då som den bra elin endast!
Hon visade dock en vilja och det gkorde att jag fortsatte!
Jag var dock hård mot henne för jag ville inte gå på en mina igen!

Nu kommer vi till det aktuella!
Redan från början hade elin sagt att hon tänkt komma och överraska mig på min födelsedag!
Hon hade planerat något som hon då utryckte det, skulle göra allt bra igen!
Senare ändrade hon det till att DEN DAGEN skulle bli bra!

Jag hade planer på att fira dagen med en annan person. Så jag var inte alls säker på om jag ville fira den med elin från början!

Efter ett tag märkte jag på mig själv att vid ett samtal blev det jobbigt för mig, och efteråt kände jag efter!
Jag märkte att hon påverkade mig känslomässigt! Inte så att jag ville ha henne tbx, utan bara påverkade mig, men jag visste då att om jag lät det ske så skulle jag falla dit slutligen!
Jag sa att jag ville inte prata med henne på några dagar, men hon ringde varje dag ändå!

Jag rannsakade mig själv och kom fram till att visst ville jag ha ett förhållande med henne, men bara OM hon verkligen hittade sig själv igen och då så mycket att hon var tbx så att det slog rot i henne! Om hon då visade sina känlor på rätt sätt så DÅ ville jag ha ett förhållande!
Men, endast om jag återfick de rätta känslorna! Och det vet jag inte nu såklart om jag skulle kunna få!?
Så allt låg långt fram i tiden och var än så länge bara hypotetiskt!
I nuläget vill jag absolut inte ge mig in i ett nytt förhållande med henne!

Hur som helst så sa jag till henne att jag ville låta det vänta ett tag det där med min födelsedag för jag ville känna efter om jag kunde träffa henne!
Jag ville vara säker på mig själv helt enkelt!
Jag sa till henne att ok, kom hit! Inte exakt så, men…
Då plötsligt vet hon inte längre om hon vill, och säger att hon vill inte träffa hundarna!
Kom ihåg nu att det var hennes förslag!

Nu brakar helvetet löst igen med full kraft!
Hon visar återigen exakt samma sida som hon gjort innan! Hon slänger på luren, vägrar konstant be om ursäkt, hävdar att hon inte alls gör det minsta fel utan att det är jag som är dum!
Hon är otrevlig och fientlig och sjukt negativ!
Jag lyckas slutligen sansa det hela, och visar min bästa sida, hon lovar att göra detsamma!
Men det gör hon inte, hon bara gör ingenting!
Jag ber om ett svar om min födelsedag för jag vill självklart veta! Jag får inget!

Jag har hela tiden tänkt att om vi nu kan bli så bra vänner vi var från början och jag märker att det funkar så skall jag ge henne tbx sin del av hundarna för jag vet att det vill hon!
Jag tänkte berätta detta när vi träffades.
När jag pratade med henne igår så förklarade jag det för henne och att hon inte skulle känna att det var jobbigt att träffa hundarna för de skulle bli hennes hundar igen!
Nu kommer hennes vanliga sida fram!
Nu var det inte det som var jobbigt, utan nu var det jobbigt att träffa mig som gjorde att hon inte visste om hon ville komma!
Jösses!!!

I det sista samtalet berättar jag för henne när hon ringer mig och då skall ge ett svar på hur det blir, om hon kommer eller om hon backar, att jag vill att vi skall vara vänner på ett kärleksfullt sätt! Jag frågar om hon fattar hur jag menar, jag förklarar det och att det inte handlar om den sortens kärlek, utan som bästa vänner helt enkelt!
Detta vill hon!
Jag berättar även detta med hundarna!
Vi pratar en stund och jag väntar på det samtalet skulle handla om, ett svar! Det kommer inget!
Jag blir tvungen att fråga, och då kommer det, jag vet inte!
Herregud säger jag, vad är det nu? Vänner träffar man väl? Vad är problemet?
Svaret blir då att hon vet inte om hon är mogen att träffa mig ungefär!
Återigen, kom ihåg att det var hennes ide om att träffas!
Jag förklarar för henne att såhär kan hon inte hålla på för då kan vi helt enkelt inte vara vänner!
Saken är oxå den att under dessa veckor som gått och hon skulle visa att hon skulle ge mig något nu, har hon inte gett ett skit, men det har jag!
Jag förklarar att hon har ju chansen nu att ge något, och dessutom som hon lovat!
Att detta skulle vara startskottet helt enkelt till att vi återigen blev vänner!
Hon säger att hon kan inte bestämma det idag!!!
Men hallå, det är imorgon jag fyller, skall jag sitta i ovisshet och bara vänta på hennes besked? Kan hon inte förstå hur hon beter sig alls?
Nej det kan hon inte för nu kommer det!
Hon säger såhär; jag kan inte prata nu för nu kommer XXXX och skall köra mig till en kompis!
Nej det gör han inte säger jag och jag vill ha det svaret du lovade du skulle ge nu när du ringde!
Säg hejdå säger hon!
Så fort jag öppnar munne så upprepar hon detta!
Jag vill ha ett svar sa jag!
Nu kommer han på riktigt säger hon, och, då kommer jag inte, hejdå, och slänger på luren!!!!

Inte ett ord sedan som vanligt att hon ber om ursäkt för att hon slänger på luren, ingenting!

Självklart har det skett massor med saker jag inte tagit upp här som är lika jävliga de, och värre, och även ett fåtal bra saker, men jag vill bara ge en övergriplig syn på det!
Jag tror detta räcker för att skapa en uppfattning!?

Idag har hon fortfarande inte bett om ursäkt för jag tror inte hon inser hur illa hon beter sig och hur illa hon gör mig!

HON HAR INTE ENS RINGT OCH SAGT GRATTIS!!!!!!!!

Detta är den rätta elin!

Jag säger inte vad jag tycker nu! Avgör ni själva vad ni tycker!

Ps. Jag frågade häromdagen efter hennes återfall till den dåliga elin om hon blockat mig på msn, nej svarade hon!
Nu tittade jag i ett program att visst hade hon det, så lögnerna fortsätter!

Jag fyller år imorgon och det kommer inte bli ett skit av något! Jag har iofs slutat fira den, men nu va det från början två som ville fira den med mig, men nu blir det jag och hundarna!

En del människor suger så fett!

Denna vecka har verkligen varit sjukt jobbig!
Jag har haft med en sådan idiot att göra hela veckan och detta har lett till att jag blivit tvungen att göra TRE polisanmälningar mot denne!

I övrigt så är det sig ganska likt. Jag är totalt sopren på pengar och fyller år imorgon så det blir säkert kul!

Jag hade planerat att fira födelsedagen med en person, men så blir det inte. Och jag valde att låta elin göra det hon planerat fast i en lite modifierad version, men nu tror jag det inte blir så heller!
Jag förklarade att jag drar ett streck över det som hände nu det sista, men jag tror inte hon kan göra det även om hon säger det? Men det visar ju sig imorgon! Kommer hon inte så har hon ju uppenbarligen inte gjort det och då kan ju inte jag heller dra ett streck över det, och då får jag helt enkelt inse att hon inte kan vara min vän, och att det hon hävdade att hon blivit så förändrad inte stämmer alls!
Jag får då acceptera den sanningen och dra mig undan helt från henne igen för jag tänker INTE låta allt bli som innan igen! Inte under några omständigheter!
Jag kunde klippa allt i somras med henne, så nu vet jag att det klarar jag utan större problem!
Och blir jag nu tvungen att göra det igen så kommer det gå betydligt enklare eftersom vi inte träffats igen ännu!
Jag hoppas inte jag behöver göra det, men tänker inte vara blind denna gången och hoppas på förändring igen.
Jag mår bra av att ha henne som vän, men endast då hon är sitt rätta jag, inte som hon varit den sista tiden, då mår jag allt annat än bra!
Och med tanke på allt annat runt mig nu som verkligen suger så har jag inte den orken på långa vägar att kämpa för det som innan, så då klipper jag omedlbart!

Jag hoppas allt blir bra såklart! ALLT!!!

…har jag fått tummen ur röven och gjort iordning mina akvarium!
Jag har lagt allt på is ett tag iaf, så det var så onödigt att alla kar är igång! Nu är det bara 4 som är det.
Ett av dem skall jag göra om helt, byta sand och fiskar till vanlig skitfisk om man nu kan säga så?
Det tråkiga var att i ett kar där jag hade sjukt dyra fiskar hade alla utom en dött! Så går det när man inte bryr sig!

Kontakten med elin blev lite för intensiv för fort och det hände lite fel saker, så nu har jag sansat den lite så det inte blir dumt. Nu hoppas jag detta funkar!?

Sindy skrev till mig igår, ett sms, och jag har inte min mobil eftersom den är inlämnad och jag hade tagit bort hennes nummer, så jag fattade först inte vem det var!
Jag gick in på eniro för det va lite bekant nummer ändå. Så då såg att det var hon. Varför hon skrev nu vet jag inte?

Nu skall jag fortsätta och göra karen lite fina oxå!

Bye